Mitt namn är Fredrik Portin och jag är docent i religionsvetenskap och teologi. Jag forskar och undervisar om högre utbildning på Malmö Universitet, Centrum för Akademiskt Lärarskap. Jag har även fungerat som lärare och forskare vid Göteborgs Universitet, Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion. Jag doktorerade vid Åbo Akademi 2016, forskningsområdet Teologisk etik med religionsfilosofi.

Jag är gift med Stefanie och vi har två barn tillsammans som heter Lea (f. 2012) och Elna (f. 2015). Vi bor i Göteborgsområdet.

Fokusområde för forskning

Min forskning har sin grund i teologisk etik och religionsfilosofi. Likt många andra forskare inom dessa forskningsområden, har jag diskuterat politiska frågeställningar. Jag har därmed kombinerat etiska och religionsfilosofiska diskurser och metoder med politisk filosofisk forskning. Som jag visar nedan undersökte jag under doktorandtiden hur en mera inkluderande offentlighet kunde föreställas i och med religioners förnyade synlighet. Jag erbjöd vidare konstruktiva förslag för hur en mera inkluderande offentlighet kunde föreställas. 

Efter att jag avslutade mitt doktorandarbete, har jag utvecklat de teman och insikter som avhandlingsarbetet gav upphov till genom att utföra undersökningar i frågor som berör till exempel religionens offentliga ställning, politik, demokrati, mänskliga rättigheter och populism. Frågan om inkludering är fortfarande ett övergripande forskningsintresse, särskilt som den berör de marginaliserade och lidandes offentliga legitimitet. 

Som ett led i det arbetet gav jag under våren 2023 ut boken #BlackLivesMatter: Cornel West om svart vrede, polisbrutalitet och en demokratisk kultur på Makadam förlag. Boken diskuterar varför, som Black Lives Matter-rörelsen hävdar, svarta liv inte påstås ha någon betydelse. För tillfället håller jag på att skriva boken Dirty Politics (arbetstitel) som behandlar den pågående flyktingkrisen i Europa samt högerpopulistismens retorik av smutskastning. 

Jag har även fungerat som redaktör (tillsammans med universitetslektor Kamilla Skarström Hinojosa) för antologin Jesus och politiken (Makadam förlag, 2024). I boken diskuterar olika forskare hur globala och lokala konflikter inom politiska diskurser kan hanteras. Utifrån antagandet att Jesus fungerade som en politisk aktör, bidrar därmed forskarna med tankeväckande och upplyftande visioner om framtiden, samt praktiker som gör det möjligt att eftersträva den framtiden. Jag bidrar själv med två kapitel. I inledningskapitlet ”Vad skulle Jesus säga till Putin?”, skriven tillsammans med Skarström Hinojosa, visar vi hur det pågående kriget i Ukraina motiveras genom kristen teologi. I det andra kapitlet ”Den våldtagne Jesus”, skriven tillsammans med docent i psykologi Lisa Rudolfsson, tar vi fasta på forskning som hävdar att Jesus blef offer för sexuellt våld under korsfästelsen. Utifrån den forskningen utmanar vi sådana narrativ som porträtterar Jesus som en sorts handlingskraftig hjälte under korsfästelsen som villigt gick sitt lidande till mötes.

Ytterligare ett forskningsintresse berör undervisning i kontroversiella frågor. Ett av de övergripande teman som återkommer i min forskning är nämligen frågan om konflikt i det offentliga livet. I min forskning utgår jag från att det politiska livet handlar om att konfrontera konflikter mellan aktörer. Målet är däremot att finna teoretiska-strukturella ramar och visioner som möjliggör att dessa konfrontationer undviker antagonism. Jag upplever därför att min forskning har ett ”diplomatiskt” syfte, i och med att jag hoppas kunna erbjuda konstruktiva bidrag till hur offentliga konfrontationer kan utvecklas mot en fredlig riktning. En viktig fråga för mig är däremot hur en sådan konfrontation kan ske på ett sätt som ger prioritet till de marginaliserades och de lidandes intressen, i och med att de ständigt riskerar att bli förbisedda i politiska processer. Detta har även en koppling till undervisning i kontroversiella frågor, där hanteringen och bemötandet av konflikt i undervisningen blir en avgörande fråga.

Doktorsavhandlingen

Titeln för min doktorsavhandling var Hopp om en okänd framtid: Förutsättningar för en inklusiv offentlighet utifrån Bruno Latours och Alasdair MacIntyres tänkande (Åbo: Åbo Akademis förlag, 2016 – försvarades 5 december 2016). I avhandlingen argumenterar jag att religionens förnyade synlighet innebär att liberala demokratier upplever ett ”postsekulärt” paradigm, vilket kräver en omförhandling av religioners politiska legitimitet i det offentliga livet. Sålunda, utifrån politiska filosofiska och religionsfilosofiska ansatser, utvecklade jag ett teoretiskt ramverk för en mera inklusiv offentlighet för både religiösa och icke-religiösa aktörer i det offentliga livet. 

I avhandlingen argumenterade jag att sekularism har erhållit en näst intill hegemonisk ställning inom liberala demokratier. Detta innebär att alla rationaliteter som är inkompatibla med sekularistiska ideal blir marginaliserade i det offentliga. Av den anledningen kan inga religioner ha någon offentlig legitimitet utifrån sekularistisk logik, utan måste bli reducerade till privata och individuella angelägenheter. Denna hegemoniska ställning – som jag kallade för ”liberal sekularism” – utmanade jag genom att analysera och utveckla sociologen Bruno Latours och filosofen Alasdair MacIntyres tänkande.

Genom kombinationen av Latours och MacIntyres tänkande kom jag till slutsatsen att en inklusiv offentlighet karakteriseras av en pendelrörelse mellan öppenhet och stabilitet. För att ett samhälle ska vara inklusivt, måste det nämligen vara öppet för alla rationaliteter. Öppenhet har däremot inget värde i sig självt. Politikens syfte är hellre att erbjuda en förnyad strävan efter en sådan stabilitet som har allmän acceptans. Alltså, målet med det politiska livet är att möjliggöra en strävan efter det allmänna goda.

Jag argumenterade vidare att ett sådant samhälle måste ständigt vara i rörelse. Som sagt, en inklusiv offentlighet utmärks av en pendelrörelse. I en pluralistisk kontext kan nämligen ingen permanent stabilitet erhållas. Istället kommer all den stabilitet som erhålls genom den politiska processen vara hotad av framtida konflikter mellan olika samhällsaktörer. När en konflikt mellan olika aktörer framträder krävs därmed en förnyad strävan efter öppenhet, vilket möjliggör en strävan efter en ny stabilitet, som en dag kommer att bli utmanat av en framtida konflikt, osv.

Jag har även sammanfattat vissa av de slutsatser som jag gjorde i avhandlingen i artikeln ”En re-presentation av det sekulära: Bruno Latour i dialog med den postsekulära diskursen” (Svensk Teologisk Kvartalskrift 95.3, 2019). I artikeln relateras Latours ansatser till resonemang som förts av några tongivande forskare inom den postsekulära diskursen. Jag presenterar även kort de teoretiska förutsättningar för en inklusiv offentlighet som Latour utvecklar, vilket gör det möjligt för religioner att ta en större offentlig roll.